Julfreden har utlysts i Åbo på julafton som en nästan oavbruten tradition ända sedan 1300-talet. Denna 700-åriga kontinuitet gör det till en av den finländska kulturens längsta obrutna traditioner.  

Julfreden har förmedlats till alla finländska hem sedan år 1935, då utlysningen sändes i radio för första gången. År 1940 presenterades radioprogrammet med orden: ”Finlands Åbo utlyser julfreden.” 

Nuförtiden hör det till mångas program på julafton att följa med utlysningen av julfreden på teve, och direktsändningen har årligen över en miljon tittare. På plats på Gamla Stortorget i Åbo följer 10 000 – 15 000 personer med utlysningen, men år 2022 lär en rekordpublik på uppskattningsvis 18 000 personer ha samlats för att lyssna på utlysningen.  

Utlysningen av julfreden i Åbo är en betydande tillställning för hela Finland eftersom den inleder hela landets stillnande inför julfirandet. Julfreden utlyses av Åbo stads protokollchef Mika Akkanen. 

Förbereda sig för julafton 

Akkanen har arbetat i stadens tjänst sedan år 1997. Julfreden utlyste han första gången år 2013. 

Ungefär två veckor före jul börjar Akkanen läsa i utlysningstexten. Till en början från ett papper, i garaget eller i sovrummet med dörren stängd så att man kan läsa högt utan att bli störd. Akkanen berättar att det är viktigt klocka läsningen så att man inte läser utlysningen för snabbt eller för långsamt. 

Då endast några dagar återstår till julafton tar Akkanen fram pergamentrullen. Han övar greppet eftersom man måste ha det rätta greppet för att rullen ska öppna sig smidigt och utan att prassla för mycket i mikrofonen. 

Pergamentet är ett verk av konstnär Tauno Torpo från år 1956 och det finns även en kopia av det som är gjord av kalligraf Merja Koivuniemi år 2009. Pergamenten förvaras i stadens kassaskåp. 

Kontinuitetens kraft 

Från och med år 1886 har utlysningen av julfreden lästs från Brinkalahusets balkong. Tillställningen är nuförtiden den enda för vilken man använder balkongen. 

När Akkanen stiger ut på balkongen på julafton då domkyrkans klocka slår 12 grips han av en stark känsla av gemenskap och andan av en flera sekel lång kontinuitet. Man hinner inte ens bli kall. Akkanen anser att man fast kunde stå en timme på balkongen för där är så trevligt. Han anser att just kontinuitetens kraft är julfredsutlysningens viktigaste budskap. 

– Julen är en tid i samhället då familjerna samlas. Julfreden återspeglar kontinuiteten och den långa raden av generationer: vi kommer någonstans ifrån och någon kommer efter oss. 

Julfreden återspeglar kontinuiteten och den långa raden av generationer: vi kommer någonstans ifrån och någon kommer efter oss. 

Akkanen kommer ihåg coronaåren 2020–2021 då julfreden utlystes för ett tomt Gamla Stortorget. 

– Det var en aning ödsligt, konstaterar han. 

Man övervägde att spela in utlysningen i förväg men med borgmästarens beslut direktsändes den. Utlysningen av julfreden har direktsänts i teve sedan år 1983. 

Traditionen står sig

Historiens svängningar har inte tidigare heller fällt traditionen även om det finns en handfull år då julfreden veterligen inte utlystes. 

Åren 1712–1721 satte stora ofreden staden på prov och under åren 1809–1815 höll Finland småningom på att gå upp i det ryska väldet. I december 1917 gick milisen i strejk och som en följd av detta hämtade den ryska militären en kulspruta till Brinkalahusets balkong. Under vinterkriget år 1939 undvek man publiktillställningar på grund av rädslan för flygbombardemang. Också efter Åbo brand år 1827 har det eventuellt varit avbrott i utlysningen av julfreden. 

Motgångar av mindre skala hotar inte heller utlysningen av julfreden. Julfreden har traditionellt utlysts av en verkställande tjänsteman i Åbo stad och ursprungligen var det stadens råds sekreterare som utlyste julfreden. Magistratens sekreterare var också länge den som utlyste julfreden. År 1978 överfördes uppgiften på Åbos stadssekreterare eller kanslichef. Nuförtiden tillfaller äran protokollchefen. 

Om Akkanen av en eller annan orsak skulle vara förhindrad skulle julfreden utlysas av ledande stadssekreterare Ari-Pekka Korhonen. Han är första reserv och står bakom draperiet iklädd mörk kostym ifall Akkanen fast skulle snubbla just innan tillställningens början. Andra reserv är kanslichef Tuomas Heikkinen. 

Fred och fröjdefull gemenskap

En gång i tiden förbjöd man i utlysningen av julfreden bland annat frosseri, superi och busande och väsnande. Straffen som utfärdades för förseelser som gjorts under tiden för julfreden var också strängare än vid andra tider. 

Utlysningens centrala innehåll har bevarats som det samma fastän de exakta formuleringarna från traditionens första århundraden inte finns bevarade. Den äldsta kopian av utlysningen som man hittat i Åbo är från år 1834. Den skrevs ur minnet av magistratens sekreterare efter Åbo brand. Om utlysningen nu skulle bli förstörd skulle Akkanen kunna den utantill när som helst, på båda språken. 

Längre har utlysningen inte laga kraft men den påminner medborgarna om att julfreden har börjat, uppmanar till att fira julen fridfullt och önskar god jul. Som sin favoritjulsång nämner Akkanen den traditionella Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt i vilken man önskar fred i världen. Han har också en annan favorit. 

– Feliz Navidad av José Feliciano. Den å sin sida är full av fröjdefull gemenskap, men inte härjande och väsnande, vilket inte tillhör julen, sammanfattar han.  

Akkanen är nöjd med det nuvarande formuläret för utlysningen av julfreden som är från 1903. Han säger att överraskningen ligger i att utlysningen alltid är likadan. 

Ett flera månader långt projekt 

Någon kan ha funderat över om den som utlyser julfreden har ett likadant arbete som julgubben: man arbetar endast på julafton och är på semester resten av året. Akkanen försäkrar att det inte är så. 

Förberedandet av utlysningen av julfreden är ett flera månader långt projekt som genomförs i samarbete med många olika aktörer. Akkanen verkar som projektchef för julfredsprojektet – vid sidan om hans övriga uppgifter. Utlysningen som varar i två och en halv minut är höjdpunkten efter ett hårt arbete. 

Akkanens arbetsdag slutar dock inte med utlysningen av julfreden. Efter det följer ännu en glögg- och kaffestund med dem som förverkligat tillställningen, vid vilken Akkanen håller ett kort tacktal och kören sjunger stycket Stilla natt. Ungefär klockan 13 kan Akkanen påbörja sitt eget julfirande, men före det för han tillbaka pergamentrullen till dess förvaringsplats för att vänta på nästa år.  

TEXT: VILMA AALTONEN — ÖVERSÄTTNING: RALF-ERIK SJÖSTRÖM — BILDER: TIMO JAKONEN